BLOGGEN GÅR I GRAVEN!

Efter nästan sex år i hetluften väljer jag nu att låta min blogg gå till de sälla jaktmarkerna.

Det finns fler anledningar till att jag tagit detta beslut, men i huvudsak beror det på den relativa politiska stiltje som råder inom lokalpolitiken.

Jag har under åren skrivit ca 3.500 inlägg vilket resulterat i enorma mängder kommentarer. Några tusen timmar har gått åt för att hålla verksamheten vid liv genom att tala med människor, läsa protokoll och begära ut offentliga handlingar. Samtidigt som en och annan surt förvärvad krona förbrukats för att betala avgifter. Jag har, i motsats till de flesta bloggare, avstått från möjligheten att sälja reklamplats. För mig har oberoendet varit det viktiga liksom viljan att vara så ärlig som möjlig. Att det inte alltid fallit makthavare på läppen gör inte att jag legat vaken på nätterna. Vakna timmar nattetid har oftast berott på att det hänt något som krävt en djupare analys.

Medveten om jag haft grundlagen/tryckfrihetsförordningen i ryggen har jag genom åren utnyttjat min rätt att kritisera lokala politiker, tjänstemän och journalister. Något som inte tagits särskilt väl emot bland dem vars agerande jag valt att titta lite närmare på. Dem jag granskat har sällan svarat direkt på bloggen utan hellre i andra sammanhang och i svepande ordalag. Utan att man kunnat påvisa att den kritik jag framfört varit felaktig.
Det har gått bra att ondgöra sig i tidningen, eller i fullmäktiges talarstol, men ingen har haft kurage nog att vända sig direkt till mig.

När jag beskyllt en namngiven tjänsteman att ligga bakom mycket av det som hänt i Båtviken har jag gjort det med vetskap om att det finns ett gediget och otvetydigt underlag som bevisar den aktuella tjänstemannens göranden och låtanden. Att denna händelse, tillsammans med det som senare skulle komma skulle resultera i en utredning är mera svårförståeligt. Men man ville väl ha en klapp på axeln och någon som kunde sätta på papper att inga oegentligheter begåtts. Något jag heller aldrig påstått, värre är det med den moraliska kompass som några få av tjänstemännen saknat.

Eller när jag, i samma ärende, beskyller en tjänsteman att gå enskilda fastighetsägares ärenden. Då blir jag, i tidningens insändarspalt, anklagad för att vara mindre vetande. Anklagelser framförda av en grön tjänsteman som genomför sitt livs första planuppdrag.  En tjänsteman vars mejlkonversation med de omhuldade fastighetsägarna är väl känd och nog så avslöjande. Kanske inte olagligt med på en mycket låg moralisk nivå.

Ett annat exempel är när jag påpekar att vårt förra kommunalråd är helt ute och cyklar när han påstår att Canningprojektet är ”Mycket noggrant kostnadsberäknat”. Efter ett helt liv i byggbranschen och ett kvarts sekel med kostnadsberäkningar vet jag vad jag talar om men kommunalrådet låtsas som ingenting och anklagar mig för att vara ute i ogjort väder. Ett inte helt rumsrent agerande från en person som saknar all kunskap om vad som krävs för att ta fram en ”Mycket noggrann kostnadsberäkning”. Sanningen är ju den att ännu idag finns inte ens underlag för att göra en översiktlig bedömning av kostnaderna. Det enda man i nuläget kan göra är att gissa.

Lokaltidningen har jag haft ett horn i sidan till av flera anledningar. Dels för att man alltför sällan levt upp till sitt uppdrag att granska makten men också för att man underlåtit att ta reda på fakta när politiker och tjänstemän utgjutit sina tårar över att, som de själva påstår, blivit felaktigt anklagade.
Jag har ondgjort mig över att tidningen, de få gånger man gjort försök att fördjupa sig i en fråga nästan aldrig kommer till ett avslut. Så var det med rädslan inom vissa tjänstemannakretsar som nyhetschefen lovade att gå til botten med men som rann ut i sanden.
Sak samma med det omdebatterade multiköket där man skulle återkomma med mera kött på benen men aldrig gjorde det.
Bostadsfrågan lovade man skulle utsättas för en ordentlig genomlysning men inte heller där lyckades man fullfölja uppdraget.

I fråga efter fråga har tidningen valt att okritiskt låta makthavare komma till tals, ifrågasättande eller komplettering saknas oftast. Man publicerade det förra kommunalrådets litania utan en tanke på att man borde avkrävt vederbörande någon form av bevis. Man borde åtminstone har frågat, om det han utsatts för upplevdes så allvarligt, varför han ändå valde att sitta kvar och kamma hem ytterligare ca 600.000 kronor i lön.
Kritik som framförts mot tidningens tillkortakommanden har oftast resulterat i att nyhetschefen gått till våldsam anfall mot mig som person och kallat mig både det ena och andra. Jag kan försäkra att det kan jag leva med i den fasta förvissningen att en person som uppträder som den aktuella nyhetschefen har uppenbara problem att ta kritik och att bemöta den sakligt. En mänsklig svaghet som tar sig uttryck i att han, istället för att bemöta kritik sakligt, hänger sig åt personangrepp kryddat med diverse tillmälen.
Förslag att tidningen borde fördjupa sig i problematiken med el till hybridfärjan, genom ett besök i Sandefjord, eller att titta lite närmare på liberalernas återkommande propåer om bro över Bojarkilen, med vidhängande svepande kostnadsredovisningar bemöts kallsinnigt med påpekanden att tidningen gör sig egen nyhetsvärdering.
Miljöpartiets kullerbyttor i Canningärendet har lämnat tidningen helt kall och efter moderaternas idéer om en privat köpare av sjukhuset har frågan tydligen fallit i glömska.
De gemensamma tankegångarna hos Miljöpartiet och Liberalerna att exploatera Gåseberget ansåg tidningen uppenbarligen vara helt ointressant, trots det synnerligen kontroversiella i hela frågan. Inte ens senare när det beslutades att undanta Gåseberget från exploatering ansåg tidningen det värt att fråga de båda politiker som ansett platsen vara som klippt och skuren för bostadsbebyggelse.

Ett tidigare ärende där en mycket välkänd politikers familj försökte undkomma att betala arrende för sjöbod och brygga rönte heller inget intresse hos tidningen.
Man vill gärna ha tips, men istället för att värdera tipsen professionellt hånar man den som tipsat. Lätt bevisat eftersom nyhetschefens svar redan publicerats på bloggen.
Jag är den förste att inse att tidningen har begränsade personella resurser men det försvarar inte det faktum att man lovar runt men håller tunt.
Listan kan göras mycket längre men jag skall inte trötta läsarna med ytterligare exempel. Tills dess att domänen stängs i slutet av sommaren är det fritt fram för vem som helst att läsa några av alla inlägg och kommentarer som finns på denna blogg. Ett och annat guldkorn, men även en del mindre lyckade inlägg kan man hitta här.
Eller för att tala med Ferlin ”gud må förlåta mig somliga rader”.

Jag väljer nu att lägga bloggen i graven och sparar därmed kostnader både för domän och administration. Samtidigt måste jag säga att de tusenlappar bloggen kostat mig varit väl investerade pengar. På något sätt har det livat upp en debatt som annars höll på att dö sotdöden.
Nu överlåter jag åt andra att ta upp handsken. Själv kommer jag att, då och då, klämma in en eller annan kommentar på Facebook.

Jag har flera gånger haft anledning fundera över varför jag startade bloggen, men är övertygad om att orsaken står att finna i det faktum att jag hatar orättvisor. I synnerhet om de drabbar oskyldiga människor. Lika lite har jag något till övers för översitteri som inte sällan drabbar makthavare som tror att de står över medborgarna och därför tror att de opåtalat kan agera lite som de vill. Ej heller har jag något större förtroende för tjänstemän vars uppgift är att effektuera politiska beslut men som, istället, agerar som politiker själva.
Den finns en annan aspekt värd att notera. Under åren som gått har jag fått massor av mejl och telefonsamtal från medborgare som blivit felaktigt bemötta eller vars ärenden slarvats bort. Medborgare som velat vara anonyma och vänt sig till mig för råd. Ibland har det resulterat i att jag agerat på ena eller andra sättet, men lika ofta har jag tackat nej eftersom det inte funnits tillräcklig substans i det man framfört.

Till slut, Tack alla ni som troget följt bloggen genom åren och även bidragit med livgivande kommentarer. Jag kommer att sakna ert engagemang men hoppas på fortsatta kontakter via Facebook

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

15 svar på BLOGGEN GÅR I GRAVEN!

  1. Sven Moosberg skriver:

    Ett stort tack till Dig, som underhållit oss med intressanta inlägg och kritiskt friska nyheter! Bloggen kommer aldrig att glömmas. Den må gå i graven men kommer i minner fortsatt leva som ett bevis på våra behov av konstruktivt granskande av politiken! Tack Sören!

  2. Hega Gillerstedt skriver:

    MYCKET TRÅKIGT. DU BEHÖVS.

  3. Gubben i Lur skriver:

    Tack Sören!

  4. Lars Georgsson skriver:

    Sörens blogg har varit ovärdelig som informationskälla om allt som rört sig i Strömstads politiska liv. Den har säkerligen inte skapat någon större glädje i Stadshuset, men det har nog inte heller varit meningen. Däremot har Sören försett en stor skara medborgare med både sakkunniga och lättförståeliga kommentarer till det politiska skeendet. Det är bara att tacka för den insatsen. Bloggen kommer att vara saknad, och alldeles särskilt när det drar ihop sig till val nästa gång!
    Jag lyfter på hatten och tackar än en gång!

  5. Anna skriver:

    Stor förlust ! Vem kommer nu att sticka ut hakan och våga kritisera våra politiker och tjänstemän?

  6. KalleA skriver:

    Tack för alla dina välskrivna inlägg. Mycket bra analyser och kommentarer av förra mandatperiodens misshandel av Strömstad centrum. Tack vare dina inlägg så fick vi nytt styre med tillrättaläggande av torget och ordning på ekonomin.

  7. DIANA skriver:

    Tack för all intressant läsning under flera år!
    Har uppskattat att du orkat jobba så mycket med din blogg så att vi fått en värdefull insyn i kommunens arbete.
    Kommer sakna den!

  8. Classe blöta skriver:

    Tack för dina inlägg Sören.Nu när bondeförbundet,folkpartiet moderaterna och jasägaren Bivrin inte längre är med och bestämmer finns det inte lika många att hålla ögonen på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *