Strömstad, 2000-talets brukssamhälle?

De gamla brukssamhällena var starkt beroende av en enda verksamhet, bruket. ”Bruket” dominerade samhället.

När bruket lades ner upphörde försörjning för de allra flesta och bygden avfolkades. Det fanns ingen alternativ sysselsättning för familjeförsörjarna och många tvingades flytta.

Den utveckling som vi i Strömstad kunnat följa under de senaste decennierna visar lite av samma dilemma som präglade de gamla brukssamhällena. Med handeln som en klart dominerade verksamhet, i hög grad beroendet av en enda kund.
Det handelsindex som presenterats i, bland annat Strömstads Tidning, visar hur beroende vi är av norrmännen.
Vi har en dagligvaruhandel som motsvarar en befolkning på 133.000 individer.
I det läget vill liberalerna med Lars Tysklind i spetsen att dagligvaruhandeln skall öka ytterligare och ännu fler blir beroende av en enda kund.

Jag vill hävda att Strömstads utveckling kan jämföras med en balans på slak lina. Man kan ta sig helskinnad över, men risken att ramla ned är uppenbar.
Inget varar för evigt och gränshandeln har svängt tidigare och kan göra så igen.
Den som driver handel ser ingen anledning att vara lojal mot lokalbefolkningen, minskar kundunderlaget slår man igen och flyttar till annan ort. Det sker numera ganska ofta.
En förutsättning för att ta sig över helskinnad är att det sker en kraftsamling på att vidga och utveckla näringslivet.
Ett arbete som var tänkt att ledas av en näringslivsutvecklare men som hittills inte resulterat i något som gjort avtryck på sysselsättningen.
Faller intresset från den norska kundkretsen eller om priserna i Norge sänks på vissa specifika varugrupper riskerar vi hamna i ett dilemma likt de gamla bruksorterna.

Klart att det går att känna sig nöjd över att allt fler handlar i kommunen, men effekten för medborgarna är inte odelat positiva. Flera undersökningar visar att priserna i Strömstad, i många fall, avpassas efter den norska köpkraften och inte efter medborgarna magrare kassa. Dessutom är sortimentet inte sällan anpassat till norska köpare som har ett något annorlunda köpmönster än ortsborna.

Jodå, jag är fullt medveten om att vi också har en utvecklad och bra turistverksamhet, men det är lite som talar för att denna sektor skall kunna suga upp alla dem som riskerar jobbet om handeln sviker. Det blir, i så fall, att gå från ett dåligt betalt jobb till ett med ännu sämre lönevillkor.

Stora delar av den tillverkningsindustri som vi hade en gång i tiden är försvunnen och lite eller inget har gjorts för att locka nya företag.
Trots allt tal om hur fantastiskt bra det är att bo i Strömstad.
Något man gärna vill framhålla samtidigt som man håller ganska tyst om bristerna i sjukvården och problemen med skolan. För att inte nämna bostadspriserna som närmar sig storstadsnivåer.


Fortsätter man i samma fotspår eller börjar man inse att det är hög tid att jobba för att skapa alternativa sysselsättningar för det växande släktet.
Vi kan bara hoppas att våra politiker inser att vi kan råka riktigt illa ut om inget görs.
Och att även Lars Tysklind inser att det viktigaste knappast är att få till mera dagligvaruhandel utan annan verksamhet som inte, för sin överlevnad, är beroende av att priserna på vissa produkter är högre i Norge än i Sverige.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

1 svar på Strömstad, 2000-talets brukssamhälle?

  1. Bengt Johansson skriver:

    Hårddraget och lite provokativt, tycker jag, men det ligger lite i det du säger. Det verkar som om vi blir allt mer beroende av handeln och det kan slå tillbaka hårt om konjunkturerna vänder. Vi är ju heller inte allenarådande, Norge vill säkert ha ett ord med i laget om gränshandeln når nivåer som blir ohanterliga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *