Livsmedel på Bastekärr knappast ett Columbi ägg!

Det florerar uppfattningar om att en etablering av livsmedelsförsäljning på Bastekärr skulle garantera utveckling av området.
Men egentligen är det nog mycket lite som talar för att matförsäljning på Bastekärr skulle vara något sorts Columbi ägg.

Det finns inget som talar för att Skeeborna skulle springa ned väggarna i en ny livsmedelsbutik på Bastekärr. Vi har redan visat att en sådan butik hamnar på bilavstånd från samhället och därför knappast kan betraktas som en närbutik.

Återstår då tron på att en livsmedelsbutik skulle dra stora skaror norrmän till Skee och därmed öppna intresset för andra verksamheter.
Men, det finns andra utredningar som pekar i en helt annan riktning.
Utredningar som visar att all etablering av livsmedelsförsäljning söder om Värmlandsbro är dömd att misslyckas.

För att en etablering på Bastekärr skall bli lönsam krävs att en stor del av norrmännen, för sina inköp av kött, dricka och godis, ratar butikerna i Svinesund, Nordby och Stene. En ny butik på Bastekärr måste då locka med ett större sortiment och lägre priser, vilket knappast låter troligt.

Man bör också betänka att det som norrmännen eventuellt missat att handla i butiker i Svinesund, Nordby eller Stene mycket väl kan köpas i någon av butikerna i stan eftersom man ändå måste åka dit för att besöka Systembolaget.

Att etableringar av livsmedelsförsäljning söder om Värmlandsbro är mindre lönsam är Coopbutiken i Tanums Shoppingcentra ett bra exempel på.
Där satsade man stort på norgehandeln men den prognostiserade invasionen uteblev. Omsättningssiffrorna är inte i närheten av det man räknade med.

Nu finns intresse från ett norskt företag att köpa kommunens mark på Bastekärr, bara planen ändras så att livsmedelsförsäljning medges.
Jag är inte säker på att det är en bra lösning för kommunen. Det låter bestickande att affären kan ge 38 miljoner i intäkter men risken finns att det blir som att pinka i byxorna. Varmt till att börja med men ganska snart obehagligt.
Att frånhända sig färdigplanerad industrimark kan, över tid, bakbinda kommunens utvecklingsplaner. Är man inte i besittning av marken saknar man effektiva styrmedel.

Vad göra då?
Jo, det man borde gjort för länge sedan och här finns ett samlat ansvar för hela det politiska etablissemanget. Oavsett konstellationer.
Marknadsföringen av Bastekärr har varit, minst sagt, undermålig. Trots satsningar på en näringslivsutvecklare har utvecklingen på Bastekärr inte ägnats särskilt stort intresse. Det är, som mäklare Sven-Åke Persson säger, konstigt att det inte ens finns en skylt som talar om att det finns industritomter till salu.
Lobbyverksamheten från kommunens sida har heller inte varit särskilt framgångsrik, om den ens förekommit. Har man uppträtt på mässor och i media och visat upp området som plats för etablering av gränsnära verksamheter? Skulle inte tro det.
Det mesta vi fått till oss av näringsreportage har handlat om lokala företagsbesök där en grupp politiker visats runt, druckit kaffe och ställt upp på bild i tidningen.

Därför tycker jag att kommunen, i nuläget, skall ha is i magen och inte lättvindigt låta sig lockas av de 38 miljonerna utan satsa på att få fart på marknadsföringen.
Både i Norge och Sverige. Det borde, till exempel, finnas företag i Norge som har intresse av att etablera sig inom EU och företag i Sverige som ser värdet i en etablering nära gränsen.
Etableringar som kan gå rasande fort eftersom det finns en klar detaljplan och en fungerande infrastruktur.
En väl cementerad sanning är att färdigplanerad mark är mycket lönsam, även om det tar viss tid att realisera tillgångarna.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *