Den nya politiska trenden!

Det har, bland vissa politiker i kommunen, utvecklats ett sätt att vara som ter sig främmande för vanliga medborgare.

Man lägger fram vilka som helst förslag, man deltar i vilka som helst beslut och man gör vilka som helst uttalanden men när agerandet ifrågasätts och vederbörande avkrävs svar inträder den kompakta tystnaden.

Från att initialt varit hur frispråkig som helst stänger man igen både ögon, öron och mun när det börjar hetta till.
Då är det inte längre fråga om att ta ansvar för sina handlingar eller ens förklara sitt agerande. Det finns bara ett svar på det sättet att hantera sitt politiska uppdrag, ren ynkedom.

I första led i denna skara står Peter Heie, som trots flerfaldiga uppmaningar att redogöra för sitt agerande vid köpet av Crawfordfastigheten vägrat att berätta sanningen.

Samma skrot och korn präglar Åsa Torstensson som nogsamt undviker att redogöra för turerna kring ombyggnaden vid torget.

Även om han numera återgått till att vara kommuntjänsteman kan vi inte låta bli att nämna Peter Dafteryd som under sin tid som kommunalråd spred ut osanningar om hur kostnaderna för Canningprojektet beräknats. För att senare hävda att han hade rätt, utan att kunna visa upp ett enda relevant dokument.

Bengt Bivrin, miljöpartisten är ett annat exempel på politiker som ena dagen säger si och andra dagen något helt annat. Det exempellösa lappkastet om Skeppbroplatsen visar med all önskvärd tydlighet att uppgifter från den mannen inte är att lita på.
Hans agerande som ordförande i MBN visar också att vad som helst kan hända. Ena stunden röstar han för och lyckas driva igenom ett positivt förhandsbesked på Norrkärr för att sedan i efterhand deklarera att han inte alls gillar projektet.

Det finns även bland liberalerna personer med synnerligen rymligt samvete. Kerstin Karlsson hade inget emot att framträda på färggranna affischer och deklarera hur viktigt det var att vi fick flera kök för mat till skolor och äldreboenden. Att hon därefter, utan att rodna, röstade för att det istället skulle skapas ett så kallat multikök där all mat skulle lagas och kylas ner på ett ställe för att sedan skickas ut och tinas upp där behov förelåg. En oförklarad helomvändning som överträffar det mesta när det gäller svek mot väljarna.

Den inte helt okände centerpartisten Tor Lomgård vräkta ur sig självpåhittade anklagelser på tidningens insändarsida men vägrade be om ursäkt när det visade sig att han gått långt över anständighetens gräns.

Lars Tysklind framträdde med stor harm när det visade sig att hans familj tillskansat sig båtplatser utan att betala. Men när saken uppdagades hade hans egen majoritet inget annat att göra än att avkräva den Tysklindska familjen rättmätig betalning. Då blev Lars Tysklind helt tyst.

Bengt Bivrin och Kerstin Karlsson har kraftigt stärkt sina positioner inom gruppen ”tigande politiker” sedan de, trots tidigare uppmaningar inte velat kommentera sina ställningstagande till byggnation på Gåseberget.
Jodå, vi vet att förslaget finns i FÖP:en men det faktum att vi tydligen också har en FÖP-författare som inte inser vilka nödvändiga bostadsbehov som föreligger fråntar inte två ledamöter av Miljö- och byggnämnden möjligheten att se mera nyktert på förslaget.
Man har faktiskt rätt att kräva att ledamöter i nämnden har ett visst hum om vad dyra exploateringar betyder för bostadsutvecklingen.
Det var ju för övrigt samma FÖP-författare som var pappa till det förslag som hos allmänheten gick under begreppet Massakern av Oscarsplatsen.

Bivrins tillkortakommanden när det gäller att se till helheten, agera rättvist och i efterhand förklara och försvara sitt agerande fick sig en ordentlig törn när han tillät en helt orutinerad och purfärsk kommunal planförfattare att i Båtviken snickra ihop en plan som gick långt utanför det nämnden hade beslutat. Det enda han hade att säga till dem man kört över med den nya planen var att han var stolt.
Med öppna ögon tillät han att en av kommunens sämsta detaljplaner kunde genomföras.
I och för sig i gott sällskap med planerna på Hällestrands ängar och Tången.

Planen för Hällestrands ängar blev föremål för djupgående utredningar sedan det visat sig att man missat föra in bestämmelser om att hus som byggdes måste ha åretruntstandard.
Både från tjänstemän och politiker hävdades att så skulle det byggas, men i en rättslig prövning förlorade kommunen.
Tångenplanen är så erbarmligt dåligt hopkommen att byggnationen delvis har blivit ett mischmasch av byggnader som tillåtits se ut nästan hur som helst. Planen är så usel att inte ens kommunens handläggare eller dess tidigare stadsarkitekt kunde tyda bestämmelserna.
Samtliga dessa planer har, av någon underlig anledning, kommit till stånd under perioder då centern suttit vid makten.

Vi som jobbar med sociala medier blir ofta beskyllda för både det ena och andra, men mycket av det som skrivs hade aldrig publicerats om politiker i allmänhet och vissa politiker i synnerhet hade haft kurage nog att svara och förklara sina uttalande och varför de fattar de beslut de gör.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

2 svar på Den nya politiska trenden!

  1. Nu räcker det! skriver:

    Det enda man frågar sig efter denna uppräkning är vad kommunens revisorer håller hus. De ska ju inte bara kolla hur pengarna används utan dessutom att verksamheten sköts på bästa sätt. Är det i Strömstad förbjudet att dra fram klantigheter som kostar skattebetalarna mängder av pengar i onödan? Börja gärna med att höra Dafteryd om kostnaderna för Canningprojektet. Där finns förmodligen kommunens nästa stora idiotprojekt.

  2. KalleA skriver:

    Fruktansvärd sammanfattning av förra mandatperioden. Konstigt att det finns väljare som fortfarande tror på ovan nämnda politiker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *