Sanningen har en obehaglig förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Under Peter Heies ledarskap i Strömstadslokaler bibringades vi uppfattningen att han, tillsammans med VD, utgjorde ett väl sammansatt team med likartade åsikter om hur bolaget skulle skötas.
Det var den fasad man ville visa utåt.

Sedan frågan om Heies och Wallos agerande i samband med köpet av Crawfordfastigheten ifrågasatts är det flera, väl initierade, personer som velat dela med sig av sina erfarenheter. Erfarenheter som står i bjärt kontrast till den officiella bilden av totalt samförstånd.

Den bild som målas upp skiljer sig väsentligt från den som Heie och Wallo presenterat.
Flera av dem jag talat med hävdar att förhållandet mellan Heie och VD inte sällan kunde jämföras med två alfahannar i strid om makten.
Någon menar att det vid minst ett tillfälle hettade till på ett sätt som fick Heie att söka stöd för att entlediga VD.
Den ende som kan dementera att så var fallet är Heie själv.

Det tidvis frostiga förhållandet mellan ordföranden och VD leder spikrakt in i resonemanget om vem som lurade vem när fullmäktige fattade beslutet om inköp av Crawfordfastigheten. Var det Heie som på eget bevåg övertygade ledamöterna i fullmäktige att de handlingar som utlovats verkligen existerade eller var det VD som inbillat Heie att handlingarna fanns.
Den ende som kan och bör reda ut begreppen är Heie själv.

Sanningen är ju den att det varken förelåg en utlovad opartisk värdering eller en opartisk besiktning när fullmäktige fattade sitt beslut och för det förhållandet bär Heie hela ansvaret.
Det enda bolaget kunna visa upp är en översiktlig bedömning av byggnadens status gjord av en extern konsult, en uppgift att kostnaden för fastigheten bedömts internt i bolaget samt att bolagets egna anställda besiktigat fastigheten. Dock utan att det finns det som liknar dokumentation av att så skett.
Vi har hittills inte kunnat utröna huruvida det förekom någon anbudsgivning i samband med köpet. En anbudsgivning som skulle kunna visa att det pris man betalade för fastigheten var det lägsta tänkbara. Fanns det överhuvudtaget fler spekulanter som var villiga att betala näst intill lika mycket som Strömstadslokaler.
Inget talar för det, men Heie kanske vet.

Därför är det hög tid att Heie tar bladet från munnen och i klartext redogör för hela händelseförloppet.

Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

3 svar på Sanningen har en obehaglig förmåga att pocka på uppmärksamhet.

  1. Fram i ljuset! skriver:

    Vad gör kommunens revisorer åt saken? Det är ju tillräckligt med tveksamheter kring denna affär för att den bör utredas.

  2. Stefan Carlsson skriver:

    Man kan ju inte begära att Heie själv skall tala om huruvida han gjort något klandervärt. Det ska naturligtvis lämnas till någon utomstående utredare. Det verkar ju finnas goda argument för ett sådant förfarande.

  3. Polisanmälan? skriver:

    Det finns snart inte en kommun i Bohuslän som inte har haft en eller annan halvskum historia med kommunala medel. Strömstad är nog inget undantag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *