Sjukvård på patienternas villkor!

Så gott som dagligen nås vi av besked att pengarna inte räcker till sjukvård i vår region

Lokalt har vi väl fungerande vårdcentraler, det håller de flesta med om. Dessvärre gäller det bara dagtid vardagar. Behov som uppkommer vid andra tider på dygnet måste hanteras på annan plats. Konstigt och synnerligen korkat.
Regionen byggde ett eget hus i miljardklassen för att de anställda inte skulle behöva resa så långt till jobbet. Patienterna däremot tvingas resa kors och tvärs i hela regionen för att få det som liknar en anständig vård.

I många sammanhang talar man om hur fantastiskt utvecklingen gått framåt, men knappast när det gäller den lokala sjukvården.
Från att en gång i tiden haft ett väl fungerande sjukhus med både akutintag, BB, kirurgi och lab har vi nu nästan inget kvar.
Den lokala utvecklingen blev till en ren avveckling.

Regionen, med en budget på 50-60 miljarder kronor, säger sig inte ha råd med den personal man har utan aviserar att minskningar måste ske.
Samtidigt försvinner stora summor ut till perifera verksamheter som inte har ett dugg med regionens primära uppgifter att skaffa.
Till sin hjälp med denna, ibland uppseendeväckande, pengakarusell har man fler än ettusen arvoderade politiker. Fler än ettusen personer, sug på den karamellen.

Det finns därför inte i sinnevärlden att några av dessa skulle komma på tanken att avskaffa sig själva, vem vill såga av den gren de sitter på.

Att ett privat företag med en omsättning som motsvarar regionens skulle ha en beslutande skara som uppgick till fler än tusen personer finns inte på kartan.
Det finns heller inte på kartan att ett privat företag skulle sprätta ut pengar på saker som inte hade ett dugg med kärnverksamheten att göra.
Skulle det ske skulle aktieägarna omgående se till att ledningen bytts ut.

Men i regionen går det annorlunda till, där trycker de politiska partierna in så många de bara förmår av egna medlemmar att vara med och styra och ställa. Till kostnader så höga att man häpnar. Och ingen verkar ens fundera över varför det blivit så här.
Det är precis som om man levde i tron att det är själva mängden politiker som är garanten för att allt skall fungera klanderfritt och så effektivt som möjligt.
Så är det naturligtvis inte, men ingen vill erkänna att den egna politiska insatsen i regionen är så försumbar att den utan vidare kan elimineras.

Lite av samma syndrom kan man spåra på det mera näraliggande lokalplanet.
Man måste fråga sig om besluten i fullmäktige blir bättre med 39 ledamöter än om man reducerar antalet till 31. Blir besluten i Miljö och bygg bättre för att man är 9 ledamöter än om man vore lika många som i tekniska nämnden.

Vad vi behöver är engagerade politiker som är väl pålästa och verkligen brinner för sitt uppdrag. Tyvärr finns det ett antal personer som i dagligt tal kallas ”arvodesbönder” vars enda uppgift är att följa med strömmen och inkassera arvode månad efter månad. Om dessa personer en enda gång skulle sätta sig ner och fundera över vad de egentligen åstadkommit under alla dessa sammanträden skulle de kanske komma underfund om att de borde ta sin mats ur skolan.

Ett mindre antal politiker, väl arvoderade är vad som krävs. Den mångfald som idag präglar den regionala ledningen verkar ha utvecklats till en enfald inför kraven på att människor har rätt till den sjukvård de betalar för, oavsett var de bor.


Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *