Aldrig har så många haft så få att tacka för så lite.

Jag fick en mejl där det ifrågasätts om det inte föreligger någon form av korruption vid hanteringen av Båtvikenärendet.

Jag vägrar tro att så skulle vara fallet, det finns andra och mera näraliggande förklaringar till varför det gick snett.
Flera samverkande faktorer gjorde att Båtvikenplanen blev en av de sämsta vi sett på länge.

Om vi försöker bena ut vad som egentligen hände kan vi konstatera att redan när den dåvarande politiska majoriteten beslutade att, i strid mot förvaltningens rekommendationer, upprätta en ny plan var man ute på hal is. Uppdraget till förvaltningen var inte tydligt nog och det banade väg för vad som komma skulle.

Lite historik
Men låt oss titta lite i backspegeln. Den ”gamla” planen från 2001 var det egentligen ingen som hade några negativa åsikter om, med ett enda undantag, planen saknade en uppdaterad plankarta. I övrigt förekom inga åsikter om planens innehåll och bestämmelser.
Vän av ordning tycker då kanske att det beslut som fattades 2015 skulle resultera i att en ny plankarta upprättades, en plankarta som korresponderade med planbestämmelserna.
Men så blev det ju alls inte.

Uppdraget
Uppdraget att arbeta fram en ny plan gavs till en orutinerad, tunnelseende, tjänsteman som saknade den moraliska kompass som krävs när många viljor skall sammanvägas.
Den av förvaltningen utsedde tjänstemannen gick, med hull och hår, in för uppdraget. Det faktum att man kanske borde inriktat sig på att få fram en ny plankarta var inte i närheten av vad planförfattaren ville åstadkomma. Han hade, sannolikt, ambitionen att visa sin duktighet genom att skapa en helt ny plan, från grunden.
Således gick han till verket genom att omedelbart
SKROTA ALLA BESTÄMMELSER I DEN GAMLA DETALJPLANEN.
Bestämmelser som storlek och utformning av byggnader, områdets särart, avstånd till gränser, taklutningar, placering av byggnader, allt kastades på sophögen.
Nu skulle inga av de tidigare bestämmelserna längre gälla och anledningen blev omedelbart uppenbarad för grannarna.

Svartbygge

Ett svartbygge blev mall för en ny plan
Om inte merparten av alla tidigare bestämmelser togs bort skulle byggnaden på Kebal 1:33 aldrig kunna få ett bygglov.
Här gällde alltså för planförfattaren att skapa något som, inte i första hand var ägnat att tillfredsställa behovet hos merparten av de boende inom området, utan att använda sig av ett svartbygge som mall för hur en ny plan borde se ut.
Det torde vara första och förhoppningsvis sista gången förvaltningen lägger ett svartbygges alla avvikelser till grund för en ny detaljplan.
Bara tanken på att pådyvla ett stort antal fastighetsägare bestämmelser de aldrig efterfrågat är så uppseendeväckande att det borde resultera in någon slags Lex-plan-rutin för framtiden.

Politisk och professionell passivitet
När så den politiska majoriteten inte ens reagerade på det första utkastet till ny plan och heller inte tjänstemännens chefer agerade för att eliminera de värsta grodorna bäddade det för konfliktsituation som alls inte hade behövt uppstå.
Det var först sedan kommunstyrelsen satt ned foten som lite av tokigheterna försvann.
Men då hade merparten av de omkringboende redan höjt sina röster.
Nittio procent av de berörda fastighetsägarna protesterade. Till ingen som helst nytta, skulle det via sig.

Det gick som det gick därför att
1. En orutinerad tjänsteman gavs alltför fria händer
2. Tjänstemannens chefer brast i sitt uppdrag att leda och övervaka arbetet
3. Den politiska majoriteten brydde sig inte
Därför kunde resultatet bara bli ett när en ny plan tillskapades. En plan som saknar förankring hos merparten av de boende inom området och som, på ett flagrant sätt, åsidosätter varje förnuftig tanke på att värna om likvärdiga rättigheter.
I andra sammanhang hade detta inte ens varit möjligt men det kommunala planmonopolet eliminerade överordnade myndigheters möjligheter att ingripa.

Sammanfattningsvis tror jag alltså inte att det förekommit några påvisbara oegentligheter i samband med att den nya planen togs fram.
Dock är det fullständigt kristallklart att planen, på ett uppseendeväckande sätt, gynnar de två enskilda fastighetsägare som betalat.
På grannarnas bekostnad.

Publicerat i Politik | 2 kommentarer

Dags att rikta fokus på en annan viktig fråga!

Efter att Båtvikenplanen och eventuella skolnedläggningar debatterats på sociala medier vill jag väcka en annan mycket viktig fråga.

Maten till våra äldre

Sedan den gamla majoriteten, efter att flera partier ändrat åsikt, beslutat bygga ett så kallat Multikök har informationen praktiskt taget försvunnit helt.
Tidningen lovade för flera månader sedan att följa upp frågan men inget har hänt.
Informationen från kommunen har varit lika bristfällig.

Jag vill hävda att måltiderna på ett äldreboende är, för många, dagens höjdpunkter och inget kunde vara bättre än om de äldre tillåts vara med när måltiderna prepareras. Exempel finns på många andra platser men i Strömstad har man inte velat ta till sig av de erfarenheterna. I vart fall inte hittills.
Vi vet att flera av de partier som tidigare var i opposition inte gillade ett Multikök, men vi vet inte hur man agerar nu. Vill man gå på Socialstyrelsen rekommendationer eller är pengarna viktigare än den personliga omsorgen.

Snart kommer makrillen och inget vore väl trevligare än om vi kunde få ge de gamla, som levt hela sitt liv vid kusten, upplevelsen att känna doften av nystekt makrill.

Låt oss tillsammans gå i bräschen för att de gamla skall få sin mat tillagad där man bor och dessutom möjlighet att vara med när maten lagas.

Publicerat i Politik | 9 kommentarer

Inget annat var väntat!

Som befarat beviljade nämnden idag bygglov för Kebal 1:33.

Den gamla majoriteten hade, genom att driva igenom en synnerligen kontroversiell plan, riggat för att bygglov skulle kunna beviljas, även om det rådde viss osäkerhet in i det sista.

Fastighetsägarens halmstrå var att han skickat in ritningar som eliminerar ett par av de klara avvikelser som fanns i den första ansökan.
De på ritningarna gjorda förändringarna har ännu inte genomförts så nu åligger det förvaltningen att kontrollera att så sker.
Om inte kommer ägaren till Kebal 1:33 inte att få något slutbevis och då är det inte mycket bevänt med ett bygglov.

Ledamöterna från KD och SD var inte nöjda med beslutet utan reserverade sig. Utformningen av reservationen skall man återkomma till i samband med att protokollet justeras.

Nästa steg blir nu att Vägföreningen och minst en granne kommer att överklaga bygglovet.
Det man främst inriktar sig på är att man i detaljplanebeskrivningen lagt in en föreskrift om avstånd mellan byggnad och väg, men inte ritat in motsvarande föreskrift på plankartan.
Vidare ser man anledning att ifrågasätta varför dagvattenhanteringen från Kebal 1:33 inte behandlats. Normalregeln är att dagvatten skall omhändertas på egen tomt och inte som i detta fallet släppas ut i ett vägdike med risk för översvämningar längre ner i området.

Vi kommer så långt det är möjligt att återkomma med utformningen av de överklaganden som är att förvänta.
Länsstyrelsen kommer att begära kommunens ställningstaganden till överklagandena och även där kommer vi att redovisa innehållet.

Publicerat i Politik | 7 kommentarer

Bristande insikt om vad som menas med god sikt!

I bygglovsärendet för Kebal 1:33 försöker förvaltningen ta udden av Vägföreningens kritik angående avståndet mellan vägen och svartbygget.

Förvaltningen skriver:
I syfte att få en god trafiksituation i korsningen har siktförhållandet
studerats i planbeskrivningen och redovisats på kartor med sikttrianglar.
Av sikttrianglarna framgår det att sikten i den aktuella kurvan är god och
enbart sträcker sig ut över punktprickad mark.
Avståndet från byggnad till gränsen bedömer MBF även är tillräckligt för
att kunna underhålla byggnadsverket.
Vid en samlad bedömning anser MBF att byggnadens placering inte torde
innebära några andra olägenheter vad det gäller sundhet, trafiksäkerhet,
brandsäkerhet eller att åtgärden motverkar ett lämpligt bebyggande av
området. Åtgärden bedöms uppfylla kraven i 2 kap 6 § PBL och 2 kap 9 §
PBL.

Med denna ”sikttriangel” anser förvaltningen att man bevisat att sikten i den aktuella kurvan är god

För mig verkar det som om man fallit för det gamla begreppet
”Om kartan inte stämmer med verkligheten är det kartan som gäller”

I detta tillfälle torde förvaltningen vara tämligen ensamma om den uppfattningen.
Siktförhållandena i den aktuella kurvan är inte, som förvaltningen påstår, god, den är usel vilket framgår med all önskvärd tydlighet av bilderna nedan.
Man har, från förvaltningen, inte visat den minsta respekt för vägföreningens åsikter, varken under planskedet eller nu när bygglovet prövas.
Vägföreningen har en stort ansvar för att vägarna är så trafiksäkra som möjligt, ett förhållande som förvaltningen negligerar när man anser sig veta bäst själv.
Förvaltningens egenkomponerade expertutlåtande illustreras genom en enkel rutad triangel. (Se bild ovan)
Hade man, innan man ritat in denna figur, bemödat sig om att studera förehållandet på plats hade resultatet sannolikt blivit ett helt annat.


Den som, på fullt allvar, anser att sikten i den aktuella kurvan är god gör klokt i att, så snart som möjligt, boka tid hos en optiker.

Publicerat i Politik | 11 kommentarer

Det är i morgon det skall hända, svart skall bli vitt!

Mycket talar för att Miljö- och byggnämnden, vid torsdagens sammanträde, kommer att bevilja Kebal 1:33 bygglov.

Om så sker kan, förre ordföranden, Bengt Bivrin (mp) bygga på den stolthet han redan tillkännagivit efter att han aktivt medverkat till att en av fastighetsägarna inom planområdet blivit mångmiljonär.
Den nya plan som Bivrin anser vara ett mästerverk när det gäller planläggning har dessutom skapat förutsättningar för att göra ett av kommunens mest omtalade svartbygge vitt som snö. Och i morgon skall det ske, är det tänkt.

I tillfälle bygglov nu beviljas utgår vi ifrån att Bivrin, som är en av kommunens flitigaste twittrare, låter menigheten få veta hur oerhört stolt han är över att ha medverkat till att det åstadkommits en ny plan i Båtviken.
En plan i avsikt att utveckla möjligheterna för åretruntboende.”
Då måste det betraktas som en ren paradox att den som blir mest misshandlad av den nya planen är den ende åretruntboende inom hela planområdet. Sättet på vilket man i planen hanterat den fastigheten är inte bara oskickligt utan rent av skamligt. Och för detta känner Bivrin stolthet!

Två fastighetsägare betalade tillsammans ca 300.000 kronor för planen. Den ene av dem gick hem med en vinst på femton miljoner, den andra fick sitt svarta bygge vitt. Även det en icke föraktlig värdestegring.
Inte undra på att Bivrin känner stolthet, hur ofta får man möjligheten att medverka till att nya miljonärer skapas.
Att det skett på grannarnas bekostnad verkar inte bekymra Bivrin det allra minsta. Här gällde det att visa lojalitet mot dem som betalade, även om besluten skulle komma att drabba andra orättvist.

Men, riktigt till vägs ände kommer man ändå inte att nå, även om bygglov beviljas i morgon. Mark- och miljödomstolen kommer att få pröva ärendet och det skulle inte förvåna mig om man därifrån avkräver kommunen besked om varför man i planbeskrivningen föreskriver något som man sedan inte anser sig bunden av.
Det är knappast troligt att MMD låter sig nöjas med förvaltningens förklaring: ”Denna typ av småmissar uppstår tyvärr ibland vid planläggning men är så ringa att de i princip saknar betydelse.”

Under hela denna långa tid som debatten om Båtviken pågått har Bivrin varit ganska tystlåten, det finns kanske en anledning till det.

Publicerat i Politik | 11 kommentarer

Var går gränsen för ynkligt beteende?

Den gamla majoriteten lyckades med minsta möjliga röstövervikt driva igenom en ny plan i Båtviken.

Syftet var att samtliga överträdelser som gjorts av svartbyggaren på Kebal 1:33, i ett slag, skulle elimineras.

När så detta hinder övervunnits och planen vunnit laga kraft ser svartbyggaren ljust på framtiden och söker, i mars, bygglov i enlighet med den nya planen.
Den nya majoriteten upptäcker omgående att, trots att en ny plan upprättats, följer inte svartbygget planbestämmelserna.
Bygglovsansökan visade på två klart definierbara avvikelser varför majoriteten yrkade att ärendet skulle återremitteras.

Döm om min förvåning när jag, i protokollet kan se att Bengt Bivrin (Mp), Morgan Gutke (C) och Kerstin Karlsson (L) motsatte sig återremissen. Nu med hjälp av Lars-Erik Kristiansen från moderaterna!!
Det räckte alltså inte att man redan i den nya planen lagt sig på rygg för svartbyggaren, nu var man villig att gå ännu längre, genom att bevilja bygglov utan att ens följa den plan man själva drivit igenom.
Agerandet är ynkligt och tyder på att man har dålig respekt för Plan- och bygglagen.

Ny ärendehantering
Efter återremissen återkommer nu ärendet till nämnden den 23 maj och, ser man på, de avvikelser som majoriteten påpekat och som var anledningen till återremissen skall nu vara eliminerade. Till och med svartbyggarens advokat noterar att det, denna gång, inte skall vara något som hindrar att bygglov beviljas. Underförstått, man var redan i mars klart medveten om att den ursprungliga ansökan inte stämde med den nya detaljplanen.

Varför de ovan uppräknade personerna var villiga att bevilja bygglov i mars, trots klockrena avvikelser, kan man bara spekulera om, men mycket tyder på att man inte brytt sig om att läsa på de handlingar som fanns i ansökan och jämfört dessa men nu gällande planbestämmelser.
Om det är så, mycket talar för det, har man, från dessa personer, lagt i dagen en inställning till gällande detaljplaner som borde vara främmande för varje enskild ledamot i Miljö- och byggnämnden.
Det finns ingen ursäkt för att fatta lagvidriga beslut. Det finns heller ingen ursäkt för att vara dåligt påläst.

För oss, som är ombud för, inom planen, förfördelade fastighetsägare, är Bivrins, Gutkes och Karlssons agerande bara ytterligare ett bevis för att man, från den gamla majoriteten även fortsättningsvis fullständigt skiter i om rättvisa uppnås. Dessbättre är deras maktinnehav till ända och vi ser nu en majoritet med en helt annan inställning.

Publicerat i Politik | 4 kommentarer

Är vatten och avlopp på Koster en pseudofråga?

VA-frågan på Koster har stötts och blötts i årtionden.

Den ena idén efter den andra har lanserats men inget är ännu bestämt. Heltäckande lösning med ledningar från fastlandet eller lokala lösningar, ingen vet i dag vad som kommer att hända.

Ett vet man, i alla fall.
Efter att under snart fyrtio år haft möjlighet att ta del av diverse bygglovsansökningar har jag kunnat konstatera att ingen enda av dessa (hoppas inte minnet sviker mig nu) har någonsin haft några problem med varken vatten eller avlopp när de redovisat sina ansökningar.
Det finns alltid vatten att tillgå och avloppet ser man aldrig några problem med.

Det är först sedan förvaltningen börjar studera ärendena lite mera ingående som det visar sig att det kanske inte är riktigt så enkelt som den sökande vill låta påskina.
Inte sällan och numera allt oftare slutar utredningarna med att avslag föreslås.

Därför är det viktigt att Koster får en hållbar lösning på VA-frågan. De ”enkla” lösningar som presenterats lämnar en del övrigt att önska och framförallt saknar man redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för de boende. Varje Kosterbo måste därför fråga sig, hur mycket kommer en ”enkel” lösning att kosta mig och min familj?

Man vet att ledningar från fastlandet kostar multum men jag tror att man skall vara mycket försiktig innan man påstår att ”enkla” lösningar är detsamma som billiga lösningar.
Vatten är livsmedel och kvalitetskraven därmed omfattande.
Det enda vatten som finns att tillgå på Koster är det som faller ner i form av regn och snö vilket begränsar tillgången.
Visserligen kan mängden färskvatten öka om man installerar avsaltningsanläggningar men då är vi oceaner ifrån ”enkla” lösningar. I vart fall när det handlar om kostnader.

Även avlopp måste hanteras miljömässigt riktigt och kraven på enskilda reningsverk är lika stora som på kommunala anläggningar. Med allt vad det betyder kostnadsmässigt.

Om Koster skall kunna utvecklas så som Kosterborna själva vill gäller det därför att ha is i magen och seriöst värdera de olika alternativen.
Vill man ha stor inflyttning till Koster måste man också ta i betraktande att förbrukningen av vatten kommer att öka. I synnerhet när man inriktar sig på barnfamiljer.

Väl fungerande Vatten- och avloppssystem är själva grundbulten för att ett samhälle skall kunna växa och utvecklas. Det finns inga ”enkla” lösningar.

I sak betyder det att all annan utveckling på Koster är beroende av hur man löser VA-frågan. Kommer man inte fram till ett effektivt omhändertagande av avlopp och dessutom säkerställer tillgången på färskvatten riskerar utvecklingen att stanna av helt och då hjälper det inte hur många idéer man än presenterar i avsikt att öka befolkningen på öarna.

Slutsats:
VA på Koster är ingen pseudofråga, utan helt avgörande för Kosters utveckling.

Publicerat i Politik | 3 kommentarer

Kosterborna är fantastiska!

Man måste faktiskt beundra Kosterborna.

Med entusiasm och iver jobbar man för att försöka utveckla samhället. Idéerna är så många och så mångfacetterade att de ibland blir svåra att greppa.
I den senaste debattartikeln, publicerad i Strömstads Tidning, presenterar man mängder av aktiviteter ägnade att säkra öarnas framtid.

Man talar om ett Ö-centrum vid Ekenäs, invandrare som tar sig an det avsomnande jordbruket, utvecklat självstyre med kansli på Koster, planerings- och förvaltningsorganisation placerad på Koster, bro eller brygga över Kostersundet etc. etc.
Man vill ta tillvara kunskaper som finns hos de delårsboende och man vill att förbindelserna med öarna skall genomgå en ”metamorfos”.

De saknas alltså inte idéer om hur man vill att Koster skall utvecklas och för att det skall bli möjligt, enligt de senast presenterade förslagen, krävs ganska omfattande kommunala insatser. Kosterborna står för idéerna, skattebetalarna står för finansieringen.
Inget fel i det, om ekonomin tillåter.

En fundering man alltid får när massiva idéer om Kosters utveckling lanseras är att delårsboende räknas som en nästan oersättlig resurs medan deras direkta inflytande begränsas till att komma med förslag eller ställa sina kunskaper till Kosternämndens förfogande. De tillåts inte bli medlemmar i nämnden eftersom de inte är skrivna på Koster.
Medlem i nämnden kan alltså bara den bli som är mantalsskriven på Koster och då inträffar det paradoxala, ganska många är faktiskt skrivna på Koster, men bor en stor del av året på fastlandet.

Kanske det vore ett första steg i Kosters utveckling om man kunde få dem som är skrivna på Koster att bo på Koster, året runt.

Publicerat i Politik | 1 kommentar

Det blir inget bygge på Canning under denna mandatperioden!

Sedan det klargjorts från Tekniska förvaltningen att det pågår en mängd arbeten förknippade med Canning kan vi sluta oss till att det inte blir någon byggstart under denna mandatperiod.

Tekniske chefen skriver följande:
I vintras meddelade planavdelningen att de bedömer att det behövs en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) till detaljplanen på Canning vilket medför att en granskning skjuts framåt i tiden.
Arbetet med framtagandet av MKB pågår nu under våren och så snart MKB:n varit ute på samråd och eventuella synpunkter inhämtats kan planhandlingar revideras och detaljplanen sändas ut på granskning. En granskning av detaljplanen beräknas i dagsläget preliminärt till kvartal 1 2020.

Därefter följer en period då påpekanden gjorda vid granskningen skall värderas och kommenteras och eventuellt resultera i revidering av planen.
Först därefter hamnar man i ett läge då planen kan antas.
Efter antagandet kommer, med all sannolikhet, planen att överklagas, en process som har en tendens att ta mycket lång tid.

Med det sagt torde politiken behöva inrikta sig på andra projekt som kan skapa förutsättningar för att bostadsbyggandet skall komma igång.

Publicerat i Politik | 2 kommentarer

Känner ni stolthet nu?

Detta inlägg är riktat till politiker som lät sig manipuleras att genomföra en av de sämsta detaljplaner som skapats i denna kommun.

Jag är och har hela tiden varit djupt involverad i händelserna i Båtviken och anser att jag är tillräckligt bra påläst för att påstå det jag nu påstår.
Det som hänt i Båtviken är en osund utveckling baserad på politisk okunskap parad med manipulerande tjänstemäns oförmåga att inse sin egen begränsning.

Vi har visserligen fått till oss att ni aldrig läser denna blogg men samtidigt hört att ni via omvägar får reda på vad som skrivs. Då finns ändå möjligheten att budskapet når fram.

Båtviken är ett område bebyggt med företrädesvis fritidshus och i dagsläget är bara ett enda hus bebott året runt.
Utvecklingen av området var ganska stillsam under många år. Man byggde till sina fritidshus lite då och då, inget märkvärdigt med det, ganska normalt faktiskt.
Så ville man, från kommunen, styra upp lite bättre och då gjorde man en ny plan år 2001. Planen kom att innehålla bestämmelser ägnade att skydda och bevara området och dess bebyggelsekaraktär.
Väl tänkt och inga protester. Visserligen gjorde man inte en ny plankarta 2001 men det betydde inte mycket i sak, det mesta fungerade ändå och de byggnationer som genomfördes skedde utan protester från grannarna.
Inget av det som byggdes överklagades.
Ända fram till år 2004 när ansökan om Mastodontbygget på Kebal 1:33 kom upp på nämndens bord.

I ett slag förändrades hela situationen och i det som tidigare varit en lugn oas för fritidsboende revs nu känslorna upp ordentligt.
Trots att ansökan innehöll praktiskt taget alla tänkbara avvikelser från gällande plan ansåg den kommunala tjänsteman som var handläggare att inget hindrade nämnden att bevilja bygglov.

Redan här påbörjades den manipulation som kommit att prägla förvaltningens agerande helt sedan den dagen.
Trots att byggnaden, bland annat, var för stor, hade felaktig utformning, var för hög och dessutom placerad på fel plats på tomten ansåg handläggaren att bygglov skulle beviljas och så blev det.
Bygglovet överklagades naturligtvis omgående, innan man ens hunnit riva den gamla stuga som fanns på tomten. Ägaren till Kebal 1:33 brydde sig inte utan hade fortlöpande kontakter med den handläggande tjänstemannen som, enligt ägaren, gav tydliga indikationer om att det var praktiskt taget riskfritt att bygga. Manipulationerna fortsatte således och nu involverades även ägaren som, trots att han visste att han tog en jätterisk att starta bygget utan ett lagakraftvunnet bygglov lät sig påverkas av den kommunala tjänstemannen.

Och inte nog med det.
Kommunens bygglovshandläggare ansåg sig veta mer om hur Plan- och bygglagen skall tolkas än vad Länsrättens ledamöter kunde tänkas komma fram till och därför bestämde hans sig för att vara med när byggnadens läge markerades ut på tomten.
Detta gjorde han trots att bygglovet var överklagat.
Om han åtminstone hade låtit bli att engagera sig i själva utsättningsarbetet hade lite av respekten kunnat finnas kvar, men den förlorades där och då.
Vid ett senare möte jag hade tillsammans med handläggaren och ägaren lät handläggaren undslippa ”Jag visste att detta med utsättningen skulle komma att vändas emot mig”.
Ja, vad hade han väntat, att politikerna skulle göra vågen för en handläggare som underlåter att varna en bygglovssökande från att starta ett bygge utan lagakraftvunnet bygglov. Kanske gjorde den gamla nämnden det, den nya gjorde det inte och över tid kom handläggarens sammanlagda tillkortakommanden att resultera i att han fick avsluta sin tjänst i kommunen.

Bygglovet upphävdes
Det måste ha upplevts som en formidabel käftsmäll när det stod klart för handläggaren att Länsrätten upphävde bygglovet.
Inte blev det bättre senare, efter att kommunen, tillsammans med ägaren, bestämt sig för att överklaga till Kammarrätten bara för att finna att man där hade samma uppfattning som Länsrätten redovisat, bygglov skulle inte beviljas. Kammarrätten kompletterade sitt yttrande med att ännu fler avvikelser från gällande plan eliminerade möjligheten att bevilja bygglov.
Överklagandet passerade igenom länsrätt och kammarrätt och bygglovet undanröjdes men då var huset redan färdigbyggt och taget i bruk.

Nu var goda råd dyra, hur i helvete skall vi klara oss ur detta dilemma resonerade man på förvaltningen.
Då kläcker en planarkitekt den briljanta idén att föreslå nämnden att göra en helt ny detaljplan för hela Kebalområdet, fler än 200 fastigheter. Då skulle man, enligt arktitekten ”Ta sitt ansvar och läka det man beviljat på Kebal 1:33”
I slutet av år 2006 köper den dåvarande nämnden förslaget och beslutar att planlägga enligt tjänstemannaförslaget. Resultatet av ytterligare en manipulation.

Men 2006 var det valår och en ny majoritet kom att ta makten i nämnden. En nämnd som, skulle det visa sig, inte alls ville låta sig manipuleras.
Ganska snart in på den nya mandatperioden beslutade därför en helt enig nämnd att avbryta planarbetet eftersom man dels insåg att det inte skulle leda till framgång men även att kostnaderna skulle bli så höga att de omöjligen kunde få belasta skattebetalarna.
Beslutet togs inte väl emot av tjänstemännen som kände sig överkörda men sannolikt mest besvikna över att de tappat förmågan att styra nämnden efter egen vilja.

Under åren som följde överöstes nämnden av skrivelser från ägarens advokater som inte drog sig för att påstå precis vad som helst. Mycket av det som skrevs blev också rättsligt prövat och ägaren förlorade, varje gång.
Till slut mynnade ärendet ut i att nämnden föreslog att det felaktigt byggda skulle rivas och en process om detta inleddes. Ägarens advokater fortsatte skriva och hotade nu kommunen med miljonskadestånd.

Nu tar vi oss fram ytterligare en tid och befinner oss i en ny mandatperiod som tog sin början 2015. Ny nämnd delvis befolkad med ledamöter med en helt annan inställning.
Nu skulle, helt plötsligt, svartbygget räddas genom att en ny plan upprättades. Inte för hela Kebalområdet som planarkitekten föreslog 2006 utan för ett begränsat området runt svartbygget. Bengt Bivrin (MP) ordförande i den nya nämnden och tidigare i opposition stödde förslaget trots att han tidigare uttryckt att det enda rätta var att det felaktigt byggda skulle rivas.
Detta gjorde han också emot den då handläggande tjänstemannens rekommendationer. Han kom senare, bland annat i fullmäktige, att gå upp och berätta hur bra han tyckte om tjänstemännen och hur illa han tyckte om att de blev kritiserade i sociala medier.

Det var Bivrins helomvändning som resulterade i att manipulationerna från tjänstemännen kom att återupptas i en omfattning som inte förekommit sedan perioden innan 2007.

Med den minsta tänkbara majoriteten i nämnden (en röst) beslutades således 2015, i strid mot förvaltningens förslag, att starta ett planarbete med syfte att lagliggöra svartbygget på Kebal 1:33.
Nåväl, det är majoriteten som bestämmer och även om man inte tyckte om förslaget fanns inget annat för oppositionen att göra än att reservera sig och gilla läget.

Då kanske man skulle kunna tro att förvaltningen, när de fick nämndens uppdrag att planlägga, verkligen gjorde det enligt nämndens beslut. Inte en chans, tyvärr.
Nu fortsätter manipulationerna och planarkitekten upprättar ett planförslag, inte enbart i syfte att lagliggöra Kebal 1:33, utan dessutom genom att föreslå inskränkningar för andra fastighetsägare i en omfattning som aldrig tidigare skådats.
Det förs, under ärendets gång, täta samtal mellan planförfattaren och de två fastighetsägare som, genom avtal med kommunen, skall svara för plankostnaderna.
Varje önskemål uppfylls med råge och de betalande ägarna får planen till påseende innan någon annan har sett den. Planförfattaren vill veta om det kanske finns ytterligare önskemål att uppfylla ”I så fall finns det tid att göra ändringar”.
Att någon av de övriga 17 fastighetsägarna kanske också hade uppfattningar var inget som planförfattaren ägnade det allra minsta intresse, fokuserad som han var att uppfylla kraven från dem som betalade.
Om andra hade åsikter fick man väl framföra dem när planen ställdes ut för samråd. Tyckte planförfattaren, uppenbarligen.

Han lät dessutom, i en insändare i tidningen, påskina att den som hade avvikande mening om hans sätt att hantera planprocessen skulle betraktas som mindre vetande.

Man kan ha respekt för att dessa två ägare gärna ville ha sin vilja igenom, man ansåg kanske att man betalat för det. Men ändå inte riktigt.
Den ene ägaren tyckte att alla inom planområdet skulle vara med och betala eftersom han menade att ”den nya planen kommer att ge rättigheter åt alla med stora möjligheter att bygga mer, dela tomter och tjäna pengar”.
Ingen av de övriga gick på den finten och verkligheten skulle visa att de gjorde helt rätt.
Ty vad hade hänt om de tre fastighetsägarna i dalgången betalat för att senare få nedkört i halsen att det blev inga alls fördelar för deras del, bara nackdelar.
Däremot fick den som ville att alla skulle vara med och betala alla sina yttersta drömmar uppfyllda i den nya planen. Så till den milda grad att han efter att planen vunnit laga kraft kunde sälja sin fastighet för FEMTON MILJONER KRONOR.

Den majoritet som har det yttersta ansvaret för att denna plan överhuvudtaget kommit till stånd säger sig känna stolthet över vad man åstadkommit.

Här är de fem ledamöter i nämnden som beslutade att det skulle upprättas en ny plan i Båtviken.
(Tysklind finns med på bild enbart för det korkade uttalandet om vad som menas med en modern plan.

Vi minns mycket väl Tore Lomgårds utläggning i fullmäktige över hur fantastiskt bra denna plan var och hur väl förvaltningen lyckats med uppdraget och vi glömmer aldrig Lars Tysklinds floskler om vad som menas med modern planläggning.

När så Bengt Bivrin uttrycker stolthet över att han lyckats få till denna plan utan att han själv inser hur erbarmligt dålig den är vill man bara må illa.
Att känna stolthet över att man utsatt andra människor för ett rent övergrepp ligger så långt ifrån mänsklig empati som man bara kan tänka sig. Oceaner ifrån vad en normal människa förknippar med det Miljöparti Bivrin företräder.

Att hela förfarandet, från början till slut, underblåst genom diverse manipulativt agerande från tjänstemän i förvaltningen, ger en ännu bittrare smak i munnen och inte blir det bättre av att samma tjänstemän nu tar till gråten och helst vill sjukskriva sig.

Är det inte ganska betecknande egentligen att nu, när man ser facit av denna illa genomförda plan väljer alla ansvariga politiker att tiga.
Nu är det ingen som ställer sig upp och förklarar hur stolt man är över vad man åstadkommit. (Utom Bivrin då som inte verkar inse vilket ansvar han hade för denna soppa.)
Ingen öser beröm över en förvaltning som åstadkommit en plan som hänsynslöst kör över kommunmedborgare.

Var finns ni nu herrar Tysklind, Lomgård, Sundemar, Gutke ?
Och alla ni andra som aningslöst röstade igenom planen i fullmäktige.
Alla ni som tyckte att detta skulle bli så bra.
VARFÖR VÄLJER NI ATT TIGA?
Det kan väl inte vara så att det dåliga samvetet har börjat göra sig påmint efter att det senaste valresultatet visade vad medborgarna, bland annat, ansåg om ert sätt att acceptera ett rent överfall på tre oskyldiga fastighetsägare.

Kan ni känna stolthet över att ha ställt er bakom en detaljplan som medger att man inom detta område kan bygga hus som får se ut precis hur som helst. De enda restriktioner som finns är storlek, höjd och placering på tomt. Sen får huset se ut hur som helst. Runt, helt i glas, 7,5 m högt, inga problem.
Att man dessutom noterar att denna plan skall utgöra mall för all kommande planläggning inom hela Kebalområdet borde få flera av dem som bor där att rysa.
Dessbättre kommer det aldrig att ske eftersom den nu genomförda planen är så dålig att ingen nuvarande eller kommande majoritet skulle komma på den infamt korkade idén att lansera motsvarande inom resten av Kebalområdet.
Även om en eller annan planarkitekt i framtiden ånyo skulle försöka manipulera nämnden.

Publicerat i Politik | 25 kommentarer

DETTA ÄR DET ULTIMATA BEVISET FÖR ATT DET FÖRELIGGER EN KVALIFICERAD SÄRBEHANDLING!

Utsnittet från plankartan gällande Båtviken visar tydligt vad det är fråga om.
Här ser man hur utstuderat man begränsat möjligheterna att bygga på de tre tomter som är belägna mellan svartbygget och havet.

Lars Tysklind (L) ansåg, när han kommenterade planförslaget, att här kunde man se att detta var ”en modern plan” där alla fått möjlighet att använda så stor del av tomten som möjligt för att bygga på.
I motsats till ”gamla planer” som kraftigt begränsade var man fick lov att bygga.

Att man ändå, i denna nya plan, behållit prickmarken för tre fastigheter ges ingen annan förklaring än att en byggnation på den bortprickade marken skulle kunna begränsa utsikten från svartbygget.
Så var det med den friheten, Lars Tysklind.

Men initialt var planförfattaren beredd att gå ännu längre.
I det första förslaget till plankarta hade man, utöver att behålla all prickmark, infört specialbestämmelser om hur högt man skulle få bygga på dessa tre tomter.
Istället för den generella regel man föreslagit för alla övriga tomter skulle man, på just dessa tre tomter, inte få bygga alls lika högt.
Återigen ett oblygt försök att gardera utsikten från svartbygget.
Efter samrådet tvingades man ta bort denna orättvisa höjdbestämmelse men det visar ändå hur långt man var beredd att gå för att tillfredsställa en svartbyggare.

Åke Sundemar (L), tillskyndare till den nya planen, var tidigare stadsarkitekt i kommunen och som sådan kommunens representant när den tidigare planen upprättades 2001.
Åke Sundemar ställde sig då bakom följande notering i planen från 2001:
Eventuella störningar föranledda av planändringen begränsas till sådana som har med utsikt och perspektiv mellan närbelägna tomter att göra. Störningar av den nämnda typen får dock en tomtägare inom ett tätbebyggt område normalt sett tåla.

Men det var då det.
Nu gällde det att till varje pris skydda och bevara utsikten från svartbygget och då blev planförfattare och den dåvarande politiska majoriteten helt överens.
All skrivning om att man måste tåla att utsikten kan försämras måste bort.

Och så blev det.

Publicerat i Politik | 3 kommentarer

Är kommunala tjänstemän untouchable?

Många får utstå kritik när man inte lever upp till ställda mål.

Lagspelare poängbedöms efter matcher och den granskande journalistkåren delar frikostigt ut plus- och minustecken. När en spelare inte får ihop tillräckligt med plustecken föreslås utbyte till annan spelare. Sälja den gamla och köpa en ny. Höjdhoppare som river ut sig på låg höjd eller längdhoppare som trampar över kritiseras för inte ha tränat tillräckligt. Kanske dags att lägga av.
Tränare som inte kan få sitt lag att prestera på topp får silkessnöret.

Politiska ledare bedöms och förtroendesiffror publiceras månatligen.
När någon befinner sig i utförsbacke i opinionen kommer, som ett brev på posten, krav på avgång. Ut med det gamla, in med det nya.
Kritiken mot politiker som haft handen i syltburken är inte nådig.
Ministrar som inte fungerar byts ut hur lätt som helst.

Företagsledare eller bankchefer utsätts för svidande och närgångna intervjuer när media granskar deras förehavanden.

I vår lilla ankdamm gäller en annan tingens ordning
När någon tar sig före att framföra kritik mot någon eller några kommunala tjänstemän uppfattas det inte sällan som ett regelrätt gerillaangrepp.
Istället för att bemöta kritiken med sakargument börjar man genast tala om hur kritiken skapar en dålig arbetsmiljö och att risken för sjukskrivningar är överhängande.
Sällan eller aldrig ser vi någon kommunal tjänsteman som självkritiskt noterar att det hen producerat kanske inte var så bra.

Vi ser inom den kommunala tjänstemannakåren olika sätt att hantera ärenden. Ibland sker det helt enligt nämndens beslut men det kan lika gärna var så att tjänstemannen lägger sin egen tolkning på beslutet och då kan vad som helst hända.
Som till exempel när en planarkitekt går helt utanför ramarna och i en ny plan föreslår att 16 fastighetsägare skall ges fördelar medan 3 fastighetsägare ges nackdelar. Ett arbetssätt som saknar förankring i det politiska beslutet.

Nu är det så väl ordnat att tjänstemannen själv inte verkar behöva klä skott för det inträffade, hen kan alltid skylla på politikerna eftersom det är dessa som fattat beslutet.
Men det går inte att bortförklara att förslaget har tagits fram av tjänstemannen och när det då visar sig att den applåderande politikerskaran är synnerligen liten och sannolikt inte särskilt väl påläst borde det kanske ha lett till en stunds eftertanke.
Gjorde jag rätt här, behandlade jag alla så rättvist jag kunde, gav jag speciella förmåner till några enskilda fastighetsägare eller fick alla lika mycket.
En väl fungerande och rutinerad tjänsteman borde, efter att självkritiskt granskat sitt eget arbete, insett att det kanske inte blev så bra, trots allt. Dessvärre fanns det en politisk majoritet som inte heller kände sig manad att granska underlaget och då blev det enkelt att köra igenom det utan ändringar.
Visserligen tvingades man till några ändringar sedan andra politiska organ och allmänheten fått ögonen på handlingarna. Tyvärr blev inte ändringarna av den omfattning att planen, av alla berörda fastighetsägare, kunde uppfattas som likvärdig.
Ändå körde man igenom den med minsta möjliga majoritet, en röst.

Det finns i detta ärende mängder av argument, för och emot, det flesta emot, att man genomförde en plan med så försvinnande liten lokal förankring.
För detta agerande har berättigad kritik framförts.
Det är bara att beklaga att varken den aktuelle tjänstemannen, dennes chef, eller förvaltningschefen eller någon av de ansvariga politikerna velat acceptera eller ens förstå allmänhetens upprördhet över att man, med öppna ögon och utan det som liknar samvetskval kör över tre helt oskyldiga fastighetsägare genom att inskränka deras rättigheter.
Man saknade den moraliska kompassen.
Ett förhållande som uppmärksammades av Mark- och miljödomstolen som pekade på just de moraliska tveksamheterna.
Men eftersom kommunen har planmonopol kunde man inte ingripa.

MMD:s uttalande måste, av såväl tjänstemännen som de ansvariga politikerna, ha uppfattas som en knäpp på näsan.
Tyvärr förefaller det inte vara så utan man harmar sig hela tiden över dem som haft kraft, ork och förmåga att lägga i dagen händelseförlopp som man, från ansvarigt håll, helst velat slippa se i dagsljus.
Då ondgör man sig över dessa kritiker och beskyller dem för att orsaka arbetsmiljöproblem och risk för sjukskrivningar istället för att någon gång sätta sig ner och analysera det egna arbetet och fundera lite över vad resultatet kom att betyda för oskyldiga människor.
Därför är det helt uppåt väggarna att inbilla sig att kommunala tjänstemän skulle ha rätten att befinna sig bakom någon sorts skyddande mur dit allmänheten inte skall tillträde för att kritiskt granska vad som pågår.

Det händelseförlopp som relaterats ovan berör i huvudsak Miljö- och bygg, ett område där jag har både politiskt och professionell erfarenhet. Jag är dock ganska övertygad om att liknande scenarier inte på något sätt är unika, det sker märkligheter även inom andra förvaltningar. Rollfördelningen i en kommun, en politiskt styrd organisation, är ibland svår att greppa och det sker överträdelser åt båda håll och då måste den som tappat fokus acceptera att bli kritiserad. Oavsett man är tjänsteman eller politiker.

Publicerat i Politik | 1 kommentar

Konsten att slösa med skattemedel

Vi läser nu i STNB att kommunen kommer att satsa ca 700.000 kronor för att, i viss mån, rätta till missförhållandena vi torget.

Pengar som kunde gjort betydligt bättre nytta inom annan kommunal verksamhet.
Men så blir det när den kommunala demokratin åsidosätts när en självsvåldig nämndsordförande agerar på egen hand.

Den dåvarande nämnden hade beslutat att göra en provisorisk trafikomläggning vd torget men det gav dåvarande ordföranden Åsa Torstensson faderullan i och såg till att det blev en permanent lösning som kostade miljoner.
De värsta grodorna måste nu rättas till och helt onödiga skattepengar förslösas.
Det hade inte behövt ske om Åsa Torstensson lyssnat på nämnden och agerat som en nämndsordförande förväntas agera.

Redan det som gjordes under Åsas tid blev för dyrt och nu ökar kostnaden ytterligare.
Åsa Torstensson menade, när kritik riktades mot åtgärderna, att ”Blir det inte bra får vi göra om”. Där är vi nu.

Tidningen intervjuar Ulf Gustafsson, nuvarande ordförande i Tekniska nämnden samt Kent Hansson, kommunalråd, men visst hade det varit bra om även Åsa Torstensson uttalat sig. Hon kunde ju till exempel ange vilka andra investeringar som hon anser skall stå tillbaka för att finansiera den nödvändiga ombyggnaden vid torget.

Publicerat i Politik | 4 kommentarer

Det kommunala maktspelet!

Jag har funderat en hel del över den senaste tidens händelser inom förvaltningarna för Barn- och utbildning och inom Miljö- och bygg.

Frågan om de s.k. 15-timmarsbarnen i förskolan, småskolornas vara eller inte vara är exempel från Barn- och utbildning. Från Miljö- och bygg noterar vi märkligheter om planen i Båtviken, förvaltningschefens uttalanden samt förvaltningens agerande angående VA-frågan på Koster.

I en enkätundersökning som SKL gjorde för några år sedan så svarade mer än hälften av kommunpolitikerna att deras uppgift mest var att säga ja till förslag som tjänstemännen la fram.

Men demokratin hotas även av andra drivkrafter. Ett exempel är när högre tjänstemän uppmanar anställda att inte yttra sig offentligt. Att överhuvudtaget uppmana personal att inte få yttra sig offentligt, skapar en tysthetskultur där personal inte vågar lyfta viktiga frågor i framtiden. Att självsvåldigt sätta sig över den högst folkvalda församlingen, visar att man inte respekterar demokratin.

Detta väcker frågan om vem som egentligen har makten i kommunen. Är det de folkvalda politikerna där de allra flesta är fritidspolitiker med begränsade möjligheter att sätta sig in i den kommunala ekonomin eller tjänstemännen med ett informationsövertag som bereder och föreslår vilka beslut politikerna ska fatta? Intressant i sammanhanget är att sedan 50-talet har antal folkvalda minskat samtidigt antal tjänstemän har ökat. Samtidigt har kommunerna fått ett allt större ansvar över viktiga välfärdstjänster så som skola, barnomsorg och äldrevård.

Hur ska man förstå dessa resultat, med tanke på alla röster som skriker på mer resurser till vård, skola och omsorg? Kan det vara så att de kommunala tjänstemännen tack vare sitt informationsövertag över politikerna kan styra var resurser ska hamna och på så sätt försöker minska sin egen arbetsbörda genom att anställa fler administratörer? Hypotesen känns tyvärr inte främmande.

Politiker påstår ofta att de ”fick bra information” från tjänstemännen om hur det skulle bli. Nedskärningar och omprioriteringar förhandlades fram på tjänstemannanivå och förankrades sedan politiskt i efterhand. Ett självspelande piano.

Vi har dock goda förhoppningar om att den nuvarande maktkonstellation i vår lilla kommun stänger av strömmen till det självspelande pianot och inte faller till föga för tjänstemannaförslag som inte upplevs förankrade hos befolkning, utan istället, genom att noga sätta sig in i frågorna, bildar sig en egen uppfattning innan man går till beslut.

Publicerat i Politik | 10 kommentarer

Om tillåtelse att få bygga för nära vägen betraktas som en ”småmiss” vad kommer man då att kalla en eventuell tillåtelse att bygga för högt?

Förvaltningschefen anser att föreskriften om byggnadsfritt avstånd till vägområde inte kan åberopas eftersom föreskriften inte finns med på plankartan. Han betraktar förhållandet som en ”småmiss” som saknar betydelse.

Då kan man fundera över hur han kommer att bedöma förhållandet att bastutornet är för högt. När det gäller bastutornet, ibland kallad bastustugan, råder det ingen som helst tvekan om vad som gäller. Det framgår med all önskvärd tydlighet av den plankarta förvaltningschefen anser vara det allt överskuggande dokumentet att byggnadshöjden inte får överstiga 4,7 m.
(Byggnadshöjden mäts från mark upp till där väggen möter taket.)
Bastutornets byggnadshöjd är väsentligt högre än tillåtna 4,7 m.

I tjänsteskrivelse till bygglovet har man valt att försöka förringa även denna avvikelse genom att notera att ”bastubyggnaden är ganska liten, bara 4 % av huvudbyggnaden yta”.
Precis som om det skulle ha någon som helst betydelse. Det är inte storleken på byggnaden som är avgörande utan det faktum att byggnaden är högre än vad planen medger.
Att försöka trolla bort detta faktum genom ett resonemang om byggnadens storlek saknar all förankring i Plan- och bygglagen och Boverkets anvisningar.

Förvaltningschefen har erbjudits att kommentera förhållandet med den för höga byggnaden men svarar på följande sätt:
”Tack för erbjudandet. Jag har inget mer att tillägga.”

Publicerat i Politik | 6 kommentarer

En småmiss som saknar betydelse!!

Planbeskrivningens föreskrift om ett byggnadsfritt avstånd inom 4,5 m från vägområde har ifrågasatts.

För att tydliggöra vad som avses har jag ställt frågan direkt till planförfattaren som inte vill, kan eller får svara på frågan.
Svaret kommer istället från förvaltningschefen som agerar uttolkare av planhandlingarna.
Sannolikt strider inte detta mot förvaltningslagen men visst hade det varit bättre om den person som författat texten också svarat för bakgrund och avsikt med den aktuella skrivningen.

Vi kan förstå varför man nu intar den attityden. Det föreskrivna avståndet gäller för samtliga fastigheter inom planområdet, utom för Kebal 1:33.
För enbart denna fastighet accepteras ett avstånd som understiger 4,5 m.

Svaret från förvaltningschefen lämnar en hel del övrigt att önska när han betecknar planbeskrivningens föreskrift om byggnadsfritt avstånd från vägområde som en småmiss som uppstår tyvärr ibland vid planläggning men är så ringa att det i princip saknar betydelse.

En detaljplans avsikt är att föreskrifterna skall gälla för samtliga inom planområdet, det är en fråga om jämlikhet.
Fast i fallet Båtviken betraktas vissa fastighetsägare mera jämlika än andra.

Publicerat i Politik | 4 kommentarer

Kommer svartbygget i Båtviken att få bygglov?

När nämnden sammanträder i maj kommer sannolikt svartbygget i Båtviken att beviljas bygglov.

Inget annat är att förvänta sedan den nya detaljplanen, med den gamla majoritetens goda minne och tjänstemännens vilja att gå en svartbyggares ärenden, vunnit laga kraft.

Alla avvikelser har, enligt förvaltningschefen, eliminerats och man har till och med gått så långt att man tänjt på gränserna inom vilket område byggnation är lämplig. Allt i avsikt att bädda för det bygglov som den nya nämnden nu tvingas godkänna.

I en ganska omfattande mejlväxling med förvaltningschefen har jag med all önskvärd tydlighet blivit upplyst om hur viktigt det är att plankartan följs. Det som inte finns på plankartan finns heller inte i verkligheten. Även om man mycket noga skrivit om det i planbeskrivningen. T.ex. att man inte får bygga närmare väg än 4,5 m.

Det senaste mejlet, där han ytterligare förtydligar vikten av att det är plankartan som gäller och att det som noterats i planbeskrivningen kan lämnas därhän, är hållet i en delvis ganska hånfull ton och det sättet att uttrycka sig gagnar ingen.

Jag har sänt följande svar till förvaltningschef Michael Olsson:
Meningen ”detaljplanen föreskriver också ett byggnadsfritt avstånd inom 4,5 meter från vägområdet” kan inte uppfattas på annat sätt än att den just ”föreskriver”, vilket är ett ord som betyder att något är bestämt och skall följas. Det ger inte utrymme för några tolkningar. Och du kan inte vifta bort det med din formulering :”Det kan ju vara så att det är en mer generell skrivelse i planbeskrivningen” . Om något är föreskrivet så är det inte generellt, och det kan inte eventuellt ”vara så”. Detta föreskrivna förhållande regleras enligt dig med punktprickning som då läggs 4,5 meter från vägen. Följaktligen kommer huset som ligger närmare vägen att hamna inom punktprickningen. Du bekräftar ju också att vägen ligger närmare byggnaden än 4,5 m. Nu försöker du bagatellisera detta och hänvisa till att denna bestämmelse inte finns på själva plankartan. Planbeskrivningen tillhör planhandlingarna och i antagandehandlingarna står att denna planbeskrivning skall vara vägledande vid tolkningen av planen. Du hänvisar till kompetenta handläggare och en skicklig planförfattare. Den här diskussionen som vi har nu och hela detta treåriga misch-masch som slutat med en ytterst tveksam detaljplan tyder snarare på en viss kreativ förmåga som inte skapar någon större respekt för de inblandades yrkeskunskap och yrkesheder.
Sören Eriksson
Byggnadsingenjör
Fd ordförande i Miljö- och byggnämnden

Rent upplysningsvis kan vi notera att om personalen, som förvaltningschefen ständigt öser beröm över, varit lika skickliga år 2004 som man anser att man nu är hade det beramade bygget på Kebal 1:33 aldrig kommit till stånd. Det var nämligen en tjänsteman på förvaltningen som övertygade den då sittande nämnden att det var helt i sin ordning att göra en av de största avvikelser som förekommit inom en fastställd plan när man medgav att ca 80 % av byggnaden fick placeras på mark som, enligt gällande plan, inte fick bebyggas.
Då var det inte lika viktigt att följa plankartan som det är nu.

Som jag påpekat tidigare tog man i den nya planen bort alla gamla bestämmelser som skulle kunna ställa till problem för svartbygget. Man riggade helt enkelt planen med svartbygget som mall.
I tillägg till att mängder av bestämmelser togs bort införde man en ny bestämmelse om minsta tillåtna avstånd mellan byggnad och väg. En bestämmelse som inte fanns med i den tidigare planen från 2001.
Men efter att man gjort det vaknade planförfattaren och insåg att just denna nya bestämmelse skulle bli till hinder för svartbygget och därför underlät man att införa den på plankartan och så var den saken fixad.

Av hela denna sörja och med ledning av förvaltningschefens alla mejl kan man sluta sig till följande: Att upprätta en planbeskrivning är en meningslös handling.

Inget av det som står i planbeskrivningen äger, enligt förvaltningschefen, någon giltighet om det inte samtidigt finns redovisat på plankartan och då måste man fråga sig varför man överhuvudtaget lägger ner arbete på att producera en planbeskrivning.

Men, att upprätta en planbeskrivning är obligatoriskt när man gör en ny plan och syftet är att beskrivningen skall tydliggöra och förklara planens innehåll.
Läs gärna vad Boverket skriver om planbeskrivningar: https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/handlingar/planbeskrivning/

Anmärkningsvärt då att kommunen tar upp frågor i planbeskrivningen som man sedan säger saknar betydelse.

Förvaltningschefen noterar, i sitt senaste mejl, att om man inte infört bestämmelser om gränser skulle en del gamla byggnader blivit planstridiga och det låter lite konstigt eftersom det, mig veterligen, inte förekommer byggnader som saknar bygglov.
Utom då de två svartbyggen som förvaltningen så till de grader omhuldat i den nya planen.
Dock kan man konstatera att det finns en mycket tydlig planstridig byggnad kvar inom det nya planområdet och det skall bli intressant att se hur förvaltningschefen tänker hantera den byggnaden. Det finns ju även för detta hus ett lagakraftvunnet bygglov även om byggnaden har en yta som överstiger planbestämmelserna med 8-9 %.
Han kan naturligtvis inte göra ett skit åt denna byggnad, lika lite som han kunnat göra något åt andra byggnader med lagakraftvunna bygglov. Men för den oinvigde låter det ju betryggande när man säger sig vilja ställa till rätta gamla misstag.
Varför man inte passade på att ställa till rätta den planstridiga byggnad som finns kvar inom planområdet kan bara förvaltningschefen själv svara på

Sammantaget kan sägas om hanteringen av detta ärende att man från såväl den gamla majoriteten som från förvaltningen lagt alla mänskliga aspekter åt sidan.
Nu gäller endast de juridiska formuleringarna och det faktum att man beskrivit en sak men gjort något helt annat saknar betydelse. Att se till helheten och skapa något som gagnar gemene man har aldrig funnits på agendan och när vi nu närmar oss det slutgiltiga målet blir det allt tydligare att den som har pengar har också makten över både politiken och förvaltningen. Åtminstone i just detta ärende.
Hur man, som Bengt Bivrin kan känna stolthet över ett sådant arbetet övergår min horisont. Lika illa är det när en förvaltningschef berömmer sina anställda för att ha gjort ett professionellt arbete när man bevisligen gått två svartbyggares ärenden. På grannarnas bekostnad!

Publicerat i Politik | 5 kommentarer

Lurad och förd bakom ljuset!!

Det fanns en tid då jag trodde att kommunala tjänstemän inom Miljö- och byggförvaltningen satte en ära i att agera objektivt och professionellt.

Den tiden är sedan länge förbi. Nu gäller en annan tingens ordning.
Jag hoppas ni orkar läsa igenom följande redogörelse för att inse att det är något sjukt som håller på att hända.

Självklart gäller det Båtviken, ett ärende som blir alltmer infekterat, ju mer man får till sig av kommunalt agerande.

När en ny plan upprättades gjordes det med den uttalade avsikten att säkerställa ett kommande bygglov för i första hand det beramade svartbygget på Kebal 1:33.
Man gjorde allt som stod i mänsklig makt för att rigga planen så att den skulle stämma med det som olovligen byggts på den aktuella fastigheten.
Bestämmelser i gällande plan undanröjdes och anpassning till svartbygget blev till slut helt absurd. Man gick till och med så långt att man skapade bestämmelser som hindrade grannarna att bygga på sina tomter eftersom det skulle kunna skymma utsikten för svartbygget. Ett svartbygge placerat nästan till 80 % på mark som, enligt den gällande planen, inte fick bebyggas. En placering som utgör själva grunden för att utsikt kunde skapas från svartbygget och som nu tvingar grannarna till eftergifter.

Nya byggrättsgränser markerades och nu blev det lite knepigt eftersom svartbygget var så stort att del av byggnaden hamnat för nära vägen.
Eller var det verkligen så?

Och nu börjar cirkusen på allvar. När man upptäckte att en del av svartbygget hamnat utanför byggrätten vidtog men den enklaste av alla åtgärder, man flyttade byggrätten och i ett svep befann sig svartbygget innanför tillåtna gränser.
Det faktum att man i planbeskrivningen angett att ingen byggnation fick placeras närmare väg än 4,5 m gällde helt plötsligt inte.

När jag påpekade att man frångått bestämmelsen om avstånd mellan väg och tillåten bebyggelse får jag detta häpnadsväckande svar från förvaltningschefen:
Jag håller med om att det är en mindre bra formulering. Det är dock plankartan som gäller. Där står inget om 4,5m.

Trots att man i planarbetet lagt stor vikt vid att få byggnader placerade på rätt plats och i ett särskilt kapitel noterat att avstånd mellan byggnad och väg inte får understiga 4,5 m låter man bli att föra in bestämmelsen på plankartan.
Antingen är det fråga om en medveten handling där planförfattaren vinnlagt sig om att till varje pris skydda svartbygget eller så är det ett flagrant exempel på planförfattarens okunnighet.

Här står vi alltså inför ett faktum man inte trodde var möjligt. I planbeskrivningen väsentliga påpekanden och föreskrifter ”glöms bort” när den formella plankartan upprättas.
Att planen riggats för att tillfredsställa ett par svartbyggare är ställt utom allt tvivel, vi trodde dock inte att man skulle gå så långt som det visar sig att man nu gjort.

Naturligtvis kommer frågan att underställas överordnade myndigheter som kommer att tvingas ta ställning till om denna slamkryparmentalitet kan accepteras.
Något som troligen kommer att mynna ut i att man från förvaltningen skyller på nämnden som är den som fattat beslutet. Man svärs sig fri helt enkelt.
Att man låtit bli att upplysa nämnden om det faktum att den flyttade byggrättsgränsen kom att innebära en acceptans av en byggnad belägen närmare vägen än 4,5 m kommer man sannolikt aldrig att erkänna.

Den handläggare som hanterar det inneliggande bygglovet kommer att gripa tag i förvaltningschefens tolkning av planen och därmed för nämnden hävda att det inte föreligger några avvikelser när bygglov skall beviljas i maj.
Jag ställer mig tveksam till huruvida han då kommer att nämna att den avvikelse som de flesta anser finns inte längre existerar eftersom bestämmelsen i planbeskrivningen om minsta avstånd mellan byggnad och väg aldrig infördes på plankartan.

Jag beklagar mitt eget tillkortakommande att jag inte upptäckte detta när jag gick igenom antagandehandlingarna men jag kunde inte i min vildaste fantasi inbilla mig att man var beredd att gå så långt som gjorde för att tillfredsställa en svartbyggare.

Allt som oftast får jag och andra på pälsen för att vi har mage att ifrågasätta vissa tjänstemäns agerande.
Jag kan leva med den kritiken i vetskap om att jag haft rätt, ganska ofta.
Så även denna gången.

Publicerat i Politik | 1 kommentar

Äldre får inte plats i tid på särskilt boende

Rubriken från Strömstads Tidning är oroväckande.

Socialchefen Monica Birgersson efterlyser en dialog med politikerna. Låt oss hoppas att den dialogen leder fram till något positivt. Emellertid kan man fundera lite över varför det inte skett tidigare.

Vi drar oss till minnes centerpartiets valmanifest inför valet 2014. Då utlovades ett nytt Särskilt boende som skulle stå klart inom mandatperioden.

Av det blev ingenting, man utredde och utredde men kom aldrig till skott. Förhållandet påpekades flera gånger under mandatperioden och då lät det dåvarande kommunalrådet Peter Birgersson-Dafteryd, till slut, meddela att det blivit vissa förseningar men att bygget skulle påbörjas innan 2018 år utgång.
Inte heller av detta löfte blev det någon verkstad.

Det senaste vi sett i denna fråga är ett gemensamt uttalande från den så kallade 16-gruppen som förordar ett bygge i den norra bergsslänten mellan Karlsgatan och Strömsvattnet. Dock under förutsättning att man kan klara ut problemen med strandskyddet.

Frågan om ett nytt Särskilt boende har till den grad misskötts av den gamla majoriteten och därför låter det lite patetiskt när man från tjänstemännen nu efterlyser en dialog med politikerna. Teg man still under hela förra mandatperioden? Kan inte påminna mig att någon av de tjänstemän som nu är så oroliga vid något tillfälle ställde krav på att den gamla majoriteten skulle uppfylla sitt vallöfte.

I vilket fall som helst kommer frågan inte att få en snabb lösning såvida man inte tar till sig förslaget att förhandla med regionen om att ta en del av sjukhuset i anspråk.

Läge för centerpartiets representanter att, förslagsvis i fullmäktige, förklara varför man inte lyckades uppfylla de löften man gav innan valet 2014. Åsa Torstensson hör ju till dem som gärna äntrar talarstolen för att ondgöra sig över andra politikers, enligt henne, tillkortakommanden. Dags att titta sig själv i spegeln och tala om varför projekt Särskilt boende inte ens påbörjades under den tid hon satt vid makten.

Publicerat i Politik | 1 kommentar

Bivrin och Sundemar svarslösa!

Lars Georgsson redogör i dagens Strömstads Tidning för hur han ser på resultatet av nya planen i Båtviken och konsekvenserna av Bivrins och Sundemars agerande.

Därför är det inte alls förvånande att herrarna Bivrin (Mp) och Sundemar (L) vägrat att kommentera insändaren.

Georgsson insändare är en svidande vidräkning.
Med all rätt hålls dessa två herrar ansvariga för att en hel grupp fastighetsägare blir satta på undantag när två svartbyggare, genom att betala planarbetet, skulle få sina lagbrott undanröjda och dessutom kunna tillgodoräkna sig en förmögenhetsökning av sällan skådat slag.

Båtvikenplanen gynnar bara två fastighetsägare
I december 2015 fick tre politiker i miljö- och byggnämnden en riktigt dålig idé. De lade vid sittande möte fram ett förslag till en ny detaljplan för nitton fastigheter i det typiska sommarområdet Båtviken. Två fastighetsägare ville ha sina svartbyggda hus vita. De tre politikerna, anförda av den tidigare stadsarkitekten och liberalen Åke Sundemar ställde obegripligt nog upp på detta önskemål. Även miljöpartiets Bengt Bivrin, som då liksom nu, har mycket suddiga begrepp om vad man gav sig in på tyckte det var en lysande idé. Man ritade en ring runt de 19 fastigheterna och bestämde med en rösts övervikt och kraftigt motstånd från den politiska minoriteten och en förkrossande majoritet av de kringboende i området att det skulle bli en ny detaljplan enbart för dessa fastigheter där de två svartbyggena ingår. ”För då kunde man underlätta för åretruntboende”, hette det.
En ung, föga lokalkänd arkitekt fick uppdraget att utarbeta en plan som skulle möjliggöra ett vitmålande av de två svartbyggena. Trots att det redan fanns en väl fungerande plan från 2001 för över tvåhundra fastigheter runt de nitton. Som fått kommunens välsignelse av just stadsarkitekten Sundemar själv.

Planen överklagades givetvis, men kommunen har ett s.k. planmonopol vilket innebär att miljö- och byggnämnden i princip kan göra som den vill med nya planer. ”Och vi har majoritet”, som såväl Sundemar som nämndens ordförande Bengt Bivrin glatt påpekade. Det verkar inte ha berört de bägge att mark- och miljödomstolen i sin dom, närmast beklagande, menade att man kunde ha moraliska synpunkter på denna plan. Den var dock inte direkt olaglig eftersom planmonopolet finns.Och vad hände sedan? Den fastighetsägare som bedyrade att han endast ville få sitt befintliga hus lagligförklarat fick dessutom en utökad byggrätt på tomten, vilket han inte hade tidigare. Tomten delades och på så sätt fick han två byggrätter. Fastigheten på lite över 2 000 kvm har därefter snabbt sålts för 15 miljoner kronor.

Den andre svartbyggaren inkom också snabbt med en bygglovsansökan som den nya majoriteten i miljö- och byggnämnden återremitterade till byggavdelningen. Den kommer snart upp igen för beslut. Ägaren har byggt sitt hus på egen risk och har sedan 2011 ett lagakraftvunnet rivningsbeslut från kammarrätten hängande över det. Han har lämnat in en stämning på 7 miljoner kronor mot kommunen om han inte får bygglov. Ingen dålig påtryckning även om hans möjlighet att vinna en sådan process är liten. Det skall bli intressant att se vilka ledamöter som har mod att inte falla undan för detta hot och enbart gör en saklig bedömning. Den nya detaljplanen räckte ju dessvärre inte riktigt till för att det skulle bli en problemfri seglats mot ett vitt hus som avsikten var.

När det gäller att underlätta ett åretruntboende gör den nya planen varken från eller till. Den är med den tidigare kommunledningens välsignelse tillrättalagd enbart för att tillmötesgå dessa bägge svartbyggen. För att uppnå detta har man i tre år avsatt kommunala personalresurser från det oändligt mycket viktigare bostadsbyggandet, i syfte att gynna privata ekonomiska intressen för två personer trots att detta inneburit att allt miljötänkande i området fått stryka på foten. Vad den sedan betyder rent ekonomiskt för övriga boende i området får vi se. Taxeringsvärdena går upp, prisnivån på husen går upp och det blir faktiskt svårare för de som eventuellt vill bosätta sig här året runt. Den påstådda ambitionen att underlätta för helårsboende framstår följaktligen som löjeväckande och denna detaljplan som ett lysande exempel på hur några politiker låtit sig förledas att utöva den makt väljarna gett dem på ett sätt som ingalunda tjänar dem till heder.

Lars Georgsson
Båtviken

Det förtjänar påpekas att Bivrin, i samband med att han tvingades lämna ifrån sig ordförandeposten i Miljö- och byggnämnden ansåg att en av de ärenden han var mest stolt över att ha medverkat till en lösning av var just den nya detaljplanen i Båtviken. Ett bevis på att han hellre går kapitalets ärenden än ser till den vanliga människans rättigheter.

Bortglömt var då hans tidigare ställningstagande där han, under sin tid i opposition, ansåg att det enda rimliga var att svartbygget på Kebal 1:33 skulle rivas. Men det var, som sagt, innan han blev centerpartiets och liberalernas främste svansviftare.
Inte undra på att han blev av med både medlemmar och väljare i samband med det senaste valet.

Publicerat i Politik | 1 kommentar